Fick en sån härlig teckning av sonen i torsdags i för tidig mors dags-present, eftersom han skulle bort på vildmarksläger över helgen. Teckningen var lika härlig som kärleksförklaringen var ärlig… Vi hade haft en sån där tjafsig dag, han och jag. Ibland kommer man knappt ihåg vad det hela startade med, men man kommer liksom in i fel hjulspår.

Även om jag tycker att du är dryg så älskar jag dig. Ja, vad svarar man på det? Jo – Tack det samma, älskade unge! Sen log vi i samförstånd.

(Jodå, jag fick tillåtelse att visa teckningen här, om du undrar…)

Det är ofrånkomligt att det blir en del trädgårdsrelaterade inlägg på bloggen så här års. För vad gör man en solig sommarvarm dag som denna? Naturligtvis planterar lite mera. Nu är det snart färdigsått i de fina odlingslådorna vi gjorde. Fick ”hjälp” av en liten fröken idag, hon såg hur jag grävde i jorden och var naturligtvis snabb att härma…

Om ni undrar vad boken är till för så kan jag tala om att det är min lilla trädgårdsbok. På uppslaget på bilden har jag gjort en liten skiss på hur jag skulle lägga upp det hela i lådorna. Underlättar för en person med min grad av beslutsångest. Kunde liksom aldrig bestämma mig när jag stod där vid lådorna med alla fröpåsarna, vart och hur skulle jag he allt? Men nu har jag en plan, Sickan!

Planterade även ut en stor del av persiljan som jag försått inne. Plus två tagetes, som jag fick av en snäll kollega. De ska visst hålla onödiga kusar borta från grödorna.

Apropå persilja – är det någon som har erfarenhet av att så timjan? Jag har ju försått inne, från frö, men det är bara ungefär hälften av dem som har tagit sig. Vad bör man tänka på när man odlar just timjan, någon som har nå´t knep?

Hej där nere, du som tar en sittpaus på mina träskor!

Här hemma har vi tjejhelg. Stor och liten av manligt kön har dragit på vildmarksläger ute i skogen (förstås). Duktiga ambitiösa ledare, det kommer bli en toppenhelg! En del sover i militärtält, andra i egenbyggda vindskydd. Ifjol sov Samuel och ett till gäng grabbar direkt ute på några klippor under bar himmel! Blir spännande att höra resumé från denna helg.

Så vad hittar Märta och jag på då? Hm, ja alltså jag är lite besviken på mitt sällskap. Tänkte att vi skulle sitta uppe hela natten och surra. Men inte då, hon ville minsann gå och lägga sig i hyfsad tid, även fast det är fredagkväll!

Då drabbas jag av den här stressen som bara en småbarnsförälder kan känna. ”Åh, jag har en ledig stund, måste passa PÅ!!!” Och så blir man helt stressad över allt det där man borde ”passa på” att göra, oklart vad. Hänga tvätt? Brodera? Redigera bilder? Plantera lite? För att till slut landa i att bästa passa-på:andet nog är att bara softa och chilla. Sagt och gjort. Nu är det jag som tar godispåsen och sätter mig i soffan, njuter av ensamheten och det som bjuds på TV:n. Och kanske lägger mig lite tidigt jag med. Borde väl passa på att sova också… jag som slipper sova på ett tunt liggunderlag ute i skogen.

I helgen fick den bruna kaninen som bott inne i lagården flytta ut i den nya fina uteburen som min duktiga make byggt (med lite assistans från Samuel och en kompis till honom. Jodå, jag har också hjälp till, jag skruvade fast trappstegen på lilla trappan… duktigt va?).

Den svarta kaninen tycker att det hela är ganska intressant. Skuttar fram ibland och nosar, men tycker nog att det är onödigt att ett galler ska skilja de tu åt.

För en tid sedan blev jag dock uppringd av en kvinna som tyckte att en av våra kaniner inte hade det så bra. Hon ansåg faktiskt till och med att det var djurplågeri, det vi ägnade oss åt. Vilken kanin tror ni hon tyckte synd om? Jo – den svarta! Den som skuttar fritt! Själva huvudargumentet (om jag förstod det rätt) var att kaniner ju är tamdjur, och då mår de inte bra av att släppas lösa.

Jag blev nog aningen mållös. För personligen kan jag inte tänka mig ett härligare kaninliv än vad den svarta har. Den kan mumsa fritt på allt den hittar, gräva när den vill och skutta runt, kort sagt göra kaniniga saker. Samtidigt kan den hoppa in i lagården om den skulle känna sig otrygg i det fria. Mitt misstag kanske var att jag första gången när hon ringde sade att ”vi får väl se hur länge den klarar sig undan räven”… skulle jag inte ha sagt. Det gjorde nog bara att hon blev ännu mer bekymrad över min till synes känslokalla inställning till djurriket. Så hon ringde igen, och föreslog att vi skulle sätta den svarta kaninen i en egen bur. Då skulle den få det bättre.

Jag blev ändå inte speciellt övertygad av hennes argument. Och jag tänker fortfarande att även om den här kaninen blir tagen i morgon av räven, vilket skulle vara traumatiskt för den förstås, så skulle de här månaderna i frihet ändå väga upp det korta lidandet. Jag tycker fortfarande mer synd om den bruna kaninen och jag skulle tippa att hon är grymt avundsjuk på brorsan som skuttar fritt utanför nätet! Men men, det är ett fritt land och alla har vi rätt till våra åsikter.

En härlig kväll, var det igår. Ljust som en sommardag och vackraste grönt. Svårt att motivera sig att gå in sådana kvällar…

Först sågade vi ut till vad vi hoppas kommer vara lagom stora odlingslådor, en gånger två meter, ca 40 cm höga.

Sedan placerade vi ut lådorna, oljade in dem (med billigaste, B-igaste oljan… bäst att slabba på ett till lager idag) och plastade in insidan. Tittut Marcus! Där ovanför lådorna hade vi trädgårdsland på friland ifjol. Det var då jag insåg att att rensa ogräs inte tillhör en av mina prioriterade favoritsysslor. Det blir gräsmatta där i år.

Skruvade fast några ”pålar” på mitten också för att stabilisera upp det hela. I tell you, den här tjockismagen jag bär runt på börjar göra sig påmind. Känner mig allt annat än smidig och ryggen låter mig veta att jag lever frampå eftermiddagen/ kvällen. Särskilt efter en utedag som gårdagen! (Men det var det värt…)

Sen bankade vi ner lådorna och lade markväv i botten. Eftersom vi inte har lust (läs ”råd”…) att fylla upp hela lådorna med köpejord så kom jag på att vi kunde bygga upp ett lager i botten med ris, löv och kvistar från en hög med halvförmultnat dito (ett arv från tidigare ägare av huset). Nu kanske det kommer visa sig att det var idiotiskt gjort, att det förstör all jord som sedan ska ligga ovanpå, att inget kommer kunna växa på grund av det – vad vet jag? Har aldrig hävdat att jag är annat än en novis på trädgårdsområdet och mina fingrar är i bästa fall svagt ljusgröna. Vi får prova oss fram helt enkelt!

I skrivande stund är maken ute på lägdan och gräver upp jord för att fylla upp lådorna ytterligare. Därefter fyller vi på med ett antal säckar köpjord, barkmull och lite gödsel av något slag. Hoppas att åtminstone någon liten gröda ska ha vänligheten att växa här, så vi inte har ävlats helt i onödan!

Länge sen (eller var det inte? Kanske bara känns så…) jag lade ut någon matbild. Idag tog jag och snodde ihop ”Vridna baguetter” enligt recept i Anna Bergströms kokbok. Extremt enkelt faktiskt, bara mjöl, salt, vatten och jäst. Tänk att det ändå kan bli så gott! Men allt nybakt bröd är ju mumma… Marinerade och grillade kycklingklubbor gjorde jag också, och till det käkade vi sallad. Blev väldigt smarrigt, om jag får säga det själv i all ödmjukhet!

Vi fick ju nämligen middagsgäster idag, finfolke´ ända från Ljustorp. In other words, min syster Anna och hennes två guldgossar. Vi pratade höns och annat skoj. Njut av klämdagen i morgon, ni som är lediga! Själv ska jag skäl för brödfödan.

Vi skulle egentligen bara ta en liten tur, lillfröken och jag, över vår lägda och titta på vattnet. Jag har varit hemma idag med Märta, som är lite för snorig och hostig ännu för att gå på dagis. Hon har dock varit rätt pigg ändå, så vi har kunnat njuta av det fina vädret. Här (på bilden ovan) tänker vi oss att vi kan göra en damm en vacker dag.

Vi skulle titta på bäcken och kanske plocka några vitsippor. Men när vi väl hade kommit till bäcken så kom Märta förstås på att vi ju var halvvägs till mormor och morfar, och då var det ingen mening att försöka styra vagnen i någon annan riktning.

Och morfar var hemma, till Märtas stora lycka. Alla borde få ha en pensionerad morfar i granngår´n! Lyckan var ännu större när hon fick hjälpa morfar att mata fiskarna i lilla dammen utanför deras hus. Spännande! Och just som Märta tyckte att vi skulle gå in en stund, och jag tyckte att vi skulle gå hem till storebror, så hörde vi något från nästa granngård. Det var något litet som bräkte…

Bääää!!! Märta gjorde stora ögon och fick bråttom, vi måste såklart till fåren! En massa gulliga lamm som stapplade runt bland runda tackor. Åh, jag hoppas verkligen att vi har några får en vacker dag!

Det blev hur som helst en trevlig liten promenad, och en trevlig VAB-dag in alles må jag säga. Och imorgon är vi ju lediga igen allihopa, visst är väl även du det? Hoppas på en icke stressig dag för oss alle zusammen, så att man har tid att gå dit näsan pekar. Och kanske följa ljudet av ett litet bräkande i fjärran, och se vart det för en.

Jo men ni är ju några som undrat över vår andra arbetsbytardag. Så här kommer, aningen sent om sider, en liten blänkare från lördagen! Den här gången var det Anna och Davids tur att få besök. Alltså I tell you, de har tiiidernas mest underbara hus! Stort, gammalt, vackra rum och fönster och bara en massa potential överallt. Och Anna är sjukt kreativ och har så fin stil hemma.

Well, nu var vi ju där för att arbeta (nåja, delvis…) och inte bara beundra huset. Männen tog itu med den manliga sysslan göra-ett-hål-i-en-vägg-och-sätta-in-en-dörr, en groventré helt enkelt in till tvättstugan. Imponerande vad de fick till! Plus att de rev en vägg, tog bort lite golv etc. Vi fruntimmer tog itu med den kvinnliga (?) sysslan bygga-hönsgård. En gullig liten sådan åt framtida äggproducenter på gården. Vi hann även påbörja inomhusdelen, men kom inte så långt.

Summa summarum var det en mycket trevlig dag! Som sagt – att jobba ihop är ett finfint sätt att umgås. Fram för mer arbetsbyte åt folket! (nu längtar vi alla till den 2 juni då vi styr kosan mot Stina och Christers lika stora härliga hus… blir det ett till hönshusbygge månne?)

… att kolla på Pippi Långstrump flyttar in i Villa Villekulla för 34:e gången. Allra mest spännande blir det när Tommy och Annika hittar ett par stora skor som ligger på en huvudkudde – och Pippi plötsligt hoppar fram! Tänk, va överraskad man kan bli. Även när man sett det 33 gånger förut.