Hänt i veckan

… eller ska jag säga ”ohänt i veckan”… för det är inte mycket som hänt egentligen. Dagarna har varit sega och de regntunga skyarna har inte bidragit med energi direkt. Marcus har hållt till ute i lagården med att färdigställa hönshotellet (fint som snus blir det) och jag och barnen har mest kurat inne, framför allt jag och Märta. Hon har förvånansvärt snabbt anpassat sig till sitt helgipsade ben tycker jag ändå! Fascinerande med barn… Nu kryp-drar hon sig fram över golvet med benet släpande efter, lilla gumman.

Som tur var har det tittat in någon person någon gång ibland. Och med bestämda pek och uppmaningar lyckas Märta oftast få dem att lägga sig en stund bredvid henne på golvet för lite titta-i-bok. Här är det morfar som får hjälpa till att leta efter Mollys panda. Det var viktigt att även han skulle ha filten på sig… 🙂

En liten och en något större kusin tittade också in. Bra att öva på att hålla bäbis, snart finns det ju en egen här i huset…

Och när det inte finns någon bäbis att tillgå så kan man ju alltid tvångshålla katten som råkar gå förbi.

Första modelleran – kul! Storebror visar vägen.

Här går vi på en första brutet ben-promenad. Grannens får fick sig en påhälsning. Och den ömma modern höll bokstavligt talat på att gå upp i fogarna efter den långa vandringen på hela… tja, 800 meter.

I morgon blir förhoppningsvis en inte lika seg dag som de som just förflutit. Auktion i Gussjö och sedan kanske Skulefestivalen!

Annonser

I en sal på lasarettet…

Det var väl egentligen att utmana ödet. Men just då lekte de så bra där på studsmattan. Märta skrattade och storebror hade snälla rösten, busade så kul med henne. Vi har väl sagt ungefär tusen gånger att ”du får inte studsa när Märta är på studsmattan!”. Fast att ändå lämna de där själva för en obevakad sekund var ju dumt av oss, särskilt när svårigheterna med impulskontrollen är dokumenterade. En ”rumpstuts” av tioåring räcker tydligen för att fraktur ska uppstå på tvåårings ben. Det var en förkrossad storebror som med tårarna flödande lovade att vara snäll med lillasyster resten av livet (just den biten återstår väl att se, men äktheten i känslan rådde det inga tvivel om).

En känga åt sjukvårdsrådgivningen som sade att vi inte skulle åka in till akuten utan istället ringa vårdcentralen och invänta att de ringde upp, eftersom de har röntgen i Härnösand. När vi så äntligen fick prata med någon på vårdcentralen så sade de att det var ett dumt råd från sjukvårdsrådgivningen eftersom de inte alls har någon röntgen i Härnösand på sommaren. Vi skulle ha åkt till akuten på en gång. Kändes otroligt irriterande och jobbigt för Märtas skull att vi hade väntat hemma i nästan två timmar med brutet ben och mycket smärtor på det beskedet.

Hon var tapper och det var jobbiga timmar på sjukhuset. Det värsta är ju på nåt vis att hon är för liten för att man ska kunna förklara någonting. Hålla-fast-momentet med lustgas under gipsningen var traumatiskt både för den lilla och för hennes föräldrar…

Men barn är ju ändå duktiga att finna sig i nya situationer och att acceptera livets vändor. Man kan bygga med lego även om man ligger på rygg på golvet och inte kan röra på benet.

 Och äta vindruvor fungerar ju även det att göra i vågrätt läge.

Sen kan man ju alternera med att sitta uppallrad i soffan en stund och titta på TV. Jobbigaste momentet är väl egentligen att bli förflyttad från plats A till B, märks att hon blir orolig över att det ska göra ont.

 Som tur var kom det lite vänliga människor och hälsade på idag. Bland annat moster Anna, som bidrog med både puzzel i sex bitar…

och nyinköpta dockkläder (bäbiskläder från Erikshjälpen) och lite annat roligt. Och mormor kom med ett Pippi-knoppuzzel. Och morfar med hunden. Och farbror Magnus dök upp. Plus fikagäster på dagen. Trevligt, det uppskattar vi! Vi säger välkomna till alla som vill titta in och bidra med lite underhållning – stepp, sång, joddling, fridans eller simpel improvisationsteater, allt går hem! Vi lär hålla oss hemma de närmsta dagarna.

Min kompis och jag

– Joorå såatte…. nu har de slagit hö´t.
– Å katta, hon trivs där på lägdan.

– Äh, kom kompis så får du en kram!

Två bast!

Vilken kalasdag vi har haft! Firat nybliven tvååring med blommor och blader.

                                     

Med nyttigt och onyttigt, som sig bör på ett kalas. Visst räknas väl chokladbollar till frukt och grönt?

 

Släktingar kom på besök med en massa paket. Och på kvällen bidde det en tur med fyrhjulingen tillsammans med familjen, kusinerna från Ljustorp och farbrorn från Stan.

Och fiskelyckan var god! Oräkneligt antal aborrar var på bettet ikväll.
En allt igenom lyckad och härlig dag!
Tack till tjocka släkten, säger vi.

Helt plötsligt blev hon två…

I morgon, för två år sedan, var det soligt och fint på dagen, men på eftermiddagen öppnade sig himlen för både spöregn, blixtar och små underverk som ville komma till världen.

Märta – vår pärla. Har ju knappt fattat att du fyllt ett år!

Och redan är det dags att fylla två. Lilla solstråle, önskar dig en härlig dag! Ännu ett år ligger framför dina mjuka fötter. Vi är så glada att vi har dig!

Sommarlooov!

Gissa vem som är nöjd med sin avslutningspresent?!? 🙂 Jag tycker inte att barn ska få presenter för mindre än 2000 kr när de går ut trean, det känns bara sååå taskigt. Asså hallå liksom, de har ju ändå gått klart ännu ett läsår! Nästa år tänkte vi köpa en stor swimmingpool till gossen, året efter funderar vi på ett mindre jetplan och året därpå köper vi en ö i Karibiska havet.

Eller så blir det en mjukglass på stan, vi får se, har inte riktigt bestämt än. Hur som helst – vi har tänkt köpa en studsmatta ett längre tag (kanske var vi den sista utposten av barnfamiljer som inte hade någon?) så det vart ju liksom lämpligt att slå till en dag som denna. Blir ingen studsning för mig på ett tag, då ploppar kanske ungen ut. Eller vad vet man, börjar jag bli helt desperat i slutet av augusti så kanske ni ser mig studsa omkring där ändå…

Ett härligt sommarlov tillönskas!

Stig fram, stig fram!

Maten är klar, kom in och äääät! Det är bara att slå sig ner vid det dukade bordet, med den tjusiga duken och de matchande servet… jaså nähä, inte det riktigt… Suck, vad är det med köksbord egentligen? Nåväl, det är väl bara att lägga ihop allt i olika högar, som man kan roa sig med att flytta runt sen. Eller så är det en bra dag att äta utomhus!

Tidigare äldre inlägg