Blogginläggen fortsätter att inte dugga tätt… Att jag har börjat jobba heltid bättrar liksom inte på min bloggstatistik. Vilken skillnad det är! Alltså på att jobba och att vara ledig. Ifall du nu inte hade tänkt på det… Tur i alla fall att Marcus är hemma nu, så att det inte var fråga om jobbstart och dagisinskolning. Det är lagom ansträngande att lyckas väcka sig själv på morgonen och ta sig iväg till jobbet.
Kvällarna går liksom så fort när man jobbar, det är svårt att klämma in någon bloggtid. Och sedan var det alla de där projekten jag vill hinna med… jag får spara de tills jag blir pensionär tror jag. Men som du ser på bilden så har vi i alla fall lyckas få ihop några burkar hallonsylt den här veckan! Två små kvällsturer bidde det. Det märks dock att det har regnat mycket, många bär har hunnit bli mögliga.
Nu återstår bara blåbären, svarta och röda vinbären och krusbären… Varför måste alla bär vara färdiga typ samtidigt? Och just ja, sen var det ju den där svampen också! Ska försöka att inte stressa upp mig, jag får tänka att allt vi hinner plocka är en bonus.
Ingen slutkläm har jag att komma med heller. Så… hej så länge!
Bloggfia 
Aug 11, 2011 @ 22:11:26
Heja!
Härliga syltburkar! Jag kämpar också med att plocka, sylta och safta. Ifjol kokade jag en del hallonsylt men i år har jag inte hunnit plocka några. 😦
Men jag försöker tänka som du att allt är en bonus. Jag hinner inte med allt och som vanligt prioriterar jag vinbär. Jag har rensat mina egna buskar men har fina vänner som jag får komma och plocka hos. Eftersom vi håller på att både sälja och köpa bil och renovera hemma (phu) så måste jag hålla mig hemma. Men som sagt, det blir det det blir. Hoppas på mer vinbär i helgen och kanske lite annat till veckan.
Kanske ses vi i svampskogen i helgen!
Kram och lycka till!
Aug 16, 2011 @ 05:02:52
Du får börja tänka som jag; att även om jag börjar med att göra egen äppelmos, ha ankor, får till ett riktigt grönsaksland, bjuda em mer folk på middag mm mm om 5 år så hinner jag sen ha/göra det i minst 30 år innan jag dör. Det kan vara en tröst för mej. Man får tänka tvärtom som folk säger att ”lev idag”, ”skjut inte upp det du vill göra till morgondagen” och ”ingen vet hur länge vi får leva”. Tror inte riktigt småbarnsföräldrar kan tänka så kring annat än omsorgen om barnen, för då stressar man nog ihjäl sej.